Braxmaren

Efter att ha jobbat klart i fredags for vi ut för lite kvällsfiske, valet föll på en insjömar som tidigare levererat fisk över 120cm vid denna tiden på året.
Förhållandena va inte helt på topp vindstilla, sol och lågvatten.
Efter en del problem med att ta sig igenom det smala sundet in i viken, så gled vi sakta ut över 10m hålan i mitten av maren.

Ganska omgående krokar Håkan en fisk på sin brax kopia, inget monster men fisk.
Han lyckas kroka några till mindre fiskar medan jag kammar noll.
Frustrerad plockar jag fram min nya wolfcrank och nästan omgående krokar jag på en bättre fisk, den knycker härligt med skallen och dyker under båten i det mörka vattnet.
Plötsligt släpper krokens fäste och jag står där snopet med tomhet inombords medan någon annan i båten skrattar skadeglatt.
Fisket är segt och det visar sig att vi helt klart skulle haft med oss ytbeten när flertalet betesfiskar i ytan slutar sina dagar i ljudliga gäddplask.
Våra beten rör dom inte och Håkan verkar inte bry sig han har ju 3-0 på mig.
In i det sista sliter jag och en shallow bulldawg magnum borde nog kunna lura någon firre att öppna käften i det sista ljuset, men inte i dag.
Hemfärden blir mörk och lång, helt utfiskad känner jag mig plötsligt väldigt trött men långt in i skallen finns en röst som säger "nästa gång då jävlar......."